Long time...
Nu har det gått flera veckor sedan jag loggade in här och skrev och jag har faktiskt saknat mina dagliga inlägg.....
Men dagarna ser lite annorlunda ut nu än när jag var hemma med Walter. I 1 månad har jag redan hunnit jobba och det är riktgt roligt. Sen är det ännu roligare att få sätta sig på tunnelbanan och komma hem till min lilla älskling. Att få öppna dörren och ropa att mamma är hemma och sen hör man små feta fötter komma springandes, ja det är sådan lycka och harmoni. Då är det bara Walter som gäller och jag släpper allt annat.
Dom två senaste helgerna har det blivit några mil farandes fram och tillbaks genom Sverige. Först var jag och Walter uppe i Tällberg dit även min syster och Abbe hade tagit sig. Vi hade inte träffats sedan i november så det var ett kärt återseende. Jobbigt att vara ifrån varandra så länge och särskilt när man har barn. Men nu kunde Walter och Abbe leka lite mer med varandra även om man fick hålla ögonen på dom för vipps så gav Abbe Walter en knuff i ryggen och gråt utbröt...
Denna helg har vi varit i Karlstad och nu var det Fredric och Walter som åkte ner redan i onsdags (så som jag gjorde innan) och jag fick ta tåget ner på fredagkväll efter jobbet. Jag har aldrig sett Walter sååå glad som han blev när jag klev innan för dörren. Blev alldeles rörd. Han sprang fullkomligen fram till mig och slängde sig runt min hals och det tog lång tid innan han kund släppa mig. Borrade ner sitt ansikte i min axel och han visste nog inte hur nära han kunde komma. Så det var balsam för själen att få ett sådant välkomnande. Så då var det värt att vara borta från honom i 3 dagar...
Nu håller vi på att packar för fullt, våran fina lgh är inte sig lik med alla fluttkartonger överallt. Så nu ska det bli skönt att få flytta på lördag och komma i ordning i den nya lgh. Men det kommer kännas jobbigt att lämna denna lägenhet, det är så mycket minnen och kärlek i dessa väggar....
Lägger upp lite bilder från helgerna och annat bus med Walter. Han har nämligen blivit en liten bus kille med ännu mer energi, vilja och kraft. Läste just Julias blogg och jag skrattade nästan högt där hon breskrev Nadia för jag kunde hålla med om så många punkter. Skönt att höra att 1 åringar ska vara så här och att Walter inte är ensam:-). Det blir bara mycket mer att älska brukar jag tänka.
Morfar läser saga åt en gråtande Abbe och en förvånad Walter..
Jag, mormor och Walter fikar på Siljans konditori.
Walter fick följa med och handla mat, väldigt uppskattat av honom, körde rally med vagnen.
Kusinerna leker
Lilla söta Adele kom till världen för 3 veckor sedan. Stort grattis till Catherine och Fredrik.
Walter i nya kläder som han fått från farmor och farfar
Idag kom Walter och Fredric över på lunch till mitt jobb. Då fick Walter lyxa till det med en kanelbulle.
Så nu har jag uppdaterat bloggen lite.
Ha det bra tills vi ses igen.
Kram
Men dagarna ser lite annorlunda ut nu än när jag var hemma med Walter. I 1 månad har jag redan hunnit jobba och det är riktgt roligt. Sen är det ännu roligare att få sätta sig på tunnelbanan och komma hem till min lilla älskling. Att få öppna dörren och ropa att mamma är hemma och sen hör man små feta fötter komma springandes, ja det är sådan lycka och harmoni. Då är det bara Walter som gäller och jag släpper allt annat.
Dom två senaste helgerna har det blivit några mil farandes fram och tillbaks genom Sverige. Först var jag och Walter uppe i Tällberg dit även min syster och Abbe hade tagit sig. Vi hade inte träffats sedan i november så det var ett kärt återseende. Jobbigt att vara ifrån varandra så länge och särskilt när man har barn. Men nu kunde Walter och Abbe leka lite mer med varandra även om man fick hålla ögonen på dom för vipps så gav Abbe Walter en knuff i ryggen och gråt utbröt...
Denna helg har vi varit i Karlstad och nu var det Fredric och Walter som åkte ner redan i onsdags (så som jag gjorde innan) och jag fick ta tåget ner på fredagkväll efter jobbet. Jag har aldrig sett Walter sååå glad som han blev när jag klev innan för dörren. Blev alldeles rörd. Han sprang fullkomligen fram till mig och slängde sig runt min hals och det tog lång tid innan han kund släppa mig. Borrade ner sitt ansikte i min axel och han visste nog inte hur nära han kunde komma. Så det var balsam för själen att få ett sådant välkomnande. Så då var det värt att vara borta från honom i 3 dagar...
Nu håller vi på att packar för fullt, våran fina lgh är inte sig lik med alla fluttkartonger överallt. Så nu ska det bli skönt att få flytta på lördag och komma i ordning i den nya lgh. Men det kommer kännas jobbigt att lämna denna lägenhet, det är så mycket minnen och kärlek i dessa väggar....
Lägger upp lite bilder från helgerna och annat bus med Walter. Han har nämligen blivit en liten bus kille med ännu mer energi, vilja och kraft. Läste just Julias blogg och jag skrattade nästan högt där hon breskrev Nadia för jag kunde hålla med om så många punkter. Skönt att höra att 1 åringar ska vara så här och att Walter inte är ensam:-). Det blir bara mycket mer att älska brukar jag tänka.
Morfar läser saga åt en gråtande Abbe och en förvånad Walter..
Jag, mormor och Walter fikar på Siljans konditori.
Walter fick följa med och handla mat, väldigt uppskattat av honom, körde rally med vagnen.
Kusinerna leker
Lilla söta Adele kom till världen för 3 veckor sedan. Stort grattis till Catherine och Fredrik.
Walter i nya kläder som han fått från farmor och farfar
Idag kom Walter och Fredric över på lunch till mitt jobb. Då fick Walter lyxa till det med en kanelbulle.
Så nu har jag uppdaterat bloggen lite.
Ha det bra tills vi ses igen.
Kram
Kommentarer
Trackback